30-års kris?

Jag ägnar många stunder med att fundera kring det här att jag ska fylla 30 år. Aldrig har jag haft några problem över att bli äldre, men 30 år känns gammalt för mig... När man är 30 ska man ha någon slags plan känns det som och vara vuxen på riktigt. I dag åkte jag och storhandla själv, riktigt skönt att komma iväg helt själv, poppa musik i bilen, gå och kolla i lugn och ro på bokrean på Coop Forum.... Och det är just där jag kommer på mig själv, är jag vuxen på riktigt nu? Bilen (minibuss/muppbuss såklart) full av pantflaskor som jag bara skäms "lagom" över, hela plånboken full med kuponger, handlingslista, ska köpa lådvin och fasen, nu spelar dom Alcazars melodifestivalbidrag på radion, den e rätt bra.....HALLÅ!!! Är det jag som tänker så? Jag har ofta svårt att erkänna att jag gillar annan musik än rock/punk men jag börjar bli mer tillfreds med att det är OK, är detta ännu ett ålderstecken? Men tydligen ser jag i alla fall ung ut då jag fick visa legitimation på systembolaget! 30 det nya 20, eller hur var det?