Stress

Har konstaterat att min stress inte handlar om barn eller allt jag har att göra. Utan stressen ligger i kläder! Jag ska på dop och har som vanligt INGET att sätta på mig... eller jovisst har jag nåt som var modernt typ 1994. Jag vill ju ha sjyssta kläder, men jag behöver ju inte dom så ofta, i stallet, på hundträning och med barnen är det bekväma varma/svala kläder som behövs och på jobbet har jag arbetskläder... Därför skapar jag någon slags panik innan sådana här tillfällen! För om jag har råkat köpa något snyggt så är det ju helt ute 6 månader (eller tidigare) senare. Nu tackar jag såklart EVE för att jag har fått låna en klänning av henne och min svägerska för lån av skor! En vacker dag har jag kanske ekonomi för att ha både finkläder och vardagskläder!